Vissa blir man helt tokig på! Inte för deras beteende eller för deras känslor utan för att de tycker att jag ska vara känslolös! Uttrycker jag mina känslor så är det inte ok. Det slår aldrig fel! Blir jag rädd,orolig,nervös,besviken eller ledsen så FÅR jag inte säga de. Jag ska vara tyst och tycka att allt är ok. För säger jag det så är jag dum i huvudet som inte förstår att människan är trasig (olycklig). Och då är de synd om den människan och h*n skiter i mina känslor. Varför kan inte jag få bry mig och ha känslor? Varför tycker de flesta att jag är en robot som ska klara av allt utan att känna? News flash, jag är oxå människa med känslor!! Jag kan oxå bli sårad av ord och handling, jag kan oxå bli arg,ledsen och besviken. Jag är så glad att jag har Patricia och Angelica som mina bästa vänner för ni är äkta! Ni är ärliga och pålitliga och ni sårar inte! Vi har aldrig bråkat och jag tror inte vi kommer göra det heller.
Jag trodde jag hade två till i mitt liv men det visade sig att jag inte fick ha känslor.. Jag skulle vara tyst och inte säga emot och jag skulle förstå att deras problem var hela världen!! Jag skulle strunta i min familj för att hjälpa dem och jag skulle strunta i mig! Vad jag tyckte eller kände.. Vad JAG står för och tror på! Det är inte rätt!
Det är inte första gången detta hänt men jag hoppas det är sista gången! För JAG är värd bättre och JAG har känslor som NI ska ta hänsyn för, precis som jag ska ta hänsyn till era. Nu är jag trött på att bli trampad på så nu sätter jag ner foten! Det finns ingen vänskap mellan oss längre och jag är INGEN att komma gråtandes tillbaka till.
Så, den stora frågan är fortfarande varför? Varför ska jag vara känslokall? Varför duger bara mina råd om ni gillar dem? Och varför blir jag dum om jag säger ifrån eller säger mina känslor i allt?
Kan någon vara snäll och ge mig ett svar på det?
XoXo // Nelly
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar